Mot bättre vetande.

Jag undrar ofta vilka det är som köper olika produkter.
Hur vissa produkter kan fortsätta att produceras.
Hur kunde det gå från ide hela vägen till produktion. Utan att någon drog i nödbromsen.
Ibland så kan jag bara inte låta bli. Jag måste testa. Se vad det är som gör att produkten fortfarande finns att få tag på, när den egentligen helt uppenbart aldrig ens borde ha fått komma till.
Ibland så blir jag en av dom. En av dom som faktiskt köper produkten.
Trots att alla mina sinnen skriker för fulla muggar, låter som 54de Ladder Company som kommer blåsande ner för Park Ave på väg till någon brand. Med all sirener och horn de kan uppbringa på högsta volym. LÅT SKITEN STÅ! bönar mina smaklökar. IDIOT! skriker ögonen. I HELVETE! låter näsan berätta. Magen lämnar in sina uppsägningspapper och muttrar något om 'äter hellre blodpalt...'.
'Cashing!' hör jag kassaapparaten låta när den slår igen. Med mina pengar i. Tittar ner på händerna och vad jag håller i dom.
Mot bättre vetande.
Och det smakar skit. Eller värre än skit. Och det visste jag ju. Eller hur?



Aldrig mer.