Fulingen, maten och jackpotten.

Jag och min fru, vi har en liten fuling vi kör ibland.
En sån som man SKA skämmas för – skämmas är dock det sista jag gör.
Ibland, kanske 1 gång i veckan med lite tur, så sover inte Boyd på skolan. Inte ens en sekund.
Vid dessa tillfällen så brukar vi ta fram fulingen.

Fulingen består till lika delar av:

Ett stycke vagn, kidsen måste få plats så att dom kan ligga ner.
Ett stort tålamod, håll bara i åtanke att det i slutändan är värt all möda.
Ett stycke muta, och här ankommer det på föräldern att vara ’kreativ’. I vårt fall består mutan oftast i att jag och Boyd efter skolan traskar ner till favorit fiket Lola’s. Där får Boyd en rejäl ’brownie with icecream’, under tiden ansluter frun från kontoret (OBS DETTA ISTÄLLET FÖr MIDDAG). En vek förälder backar lätt vid tanken på detta, men bit ihop!
Ett stycke promenad.

Så, efter imundigande av brownies sätts Boyd i vagnen och promenaden startar. Nybörjarn tror gärna att detta kommer gå kvickt. Då bedrar man sig. Ställ istället in dig på en timmas lång promenad eller mer. På detta sätt kan du istället njuta av promenaden. Tänk bara tålamod, tålamod och tålamod.

Till slut, ikväll tog det 1 timma lite drygt, så sover monstret. Och nu gäller det att vara flexibel, inga jävla favorit restauranger (hade rejäl tur idag, Boyd somnade utanför fruns favorit restaurang Pon’s Streetbar), utan se bara till att promenaden företas längs med en gata/sträckning där restaurangerna ligger tätt. Du vet nämligen aldrig hur länge monstret kan tänkas sova, och som vi alla vet finns det få saker som är så trista som att mitt i en ’Bangkok spicy noodels with Prawns’ få höra illbattingen stämma upp i en WAAAHHAAAAAHHAAA!.

Så,

1, Bestäm place fortare än kvickt.

2, Beställ mat fortare än kvickt.

3, NJUT, så gott det går – lovar att det trots stressen slår en risig pyttipanna hemma.